Ja, hur gick det nu för Linn och Bea med surfingen undrar ju såklart ni. Inga kommentarer svarar vi. Näsch då! Ni ska få en 'rediger' rapport, stay calm. 

Tidigt på morgonen blev vi inskuffade i en bil med två brädor uppe på taket (de största möjliga = PÅSTÅS vara stabila för nybörjare...). Ännu en vansinnesfärd med bil här nere i Asien påbörjades. Det visade sig senare när vi pratade med chauffören att man inte behöver göra några slags tester här nere för att ta körkort. "I just practised on my own a few times". Och det märktes. Ett antal gånger kände vi för att hoppa fram och ta över. Särskilt när vi hade en liten spansk flicka med oss i bilen, som också skulle lära sig det här med surfing. Denne man hade slagit allt motstånd i "Sveriges värsta bilförare" med råge. 

Väl nere i vattnet kan vi väl säga att det gick helt OK. Läraren tyckte att vi hade talang för att vara första gången (självklart säger han det). Men ni som känner oss förstår hur förbannat irriterande vi tycker det är när vi inte kan saker... Frustration är bara förnamnet. Trots att vi inte på långa vägar satte alla vågor perfekt så var det oerhört roligt! De få gånger vi faktiskt stod upp på brädan var underbart! Därför bestämde vi oss för att fortsätta öva nästkommande dag, men denna gång på egen hand för att tjäna in lite pengar. 

Problemet är att här nere i Kuta så behöver du en moped för att ta dig till någon vettig strand (om du inte vill betala orimliga mängder för en bil). Faktum är ju dock att ingen av oss är vidare 'haj' på det här med moppar. Plus att vi faktiskt svurit på att aldrig försöka oss på det här nere på grund av diverse vansinnesfärder, med exempelvis den thailändska polisen. Men dumma och unga som vi är (och eftersom det faktiskt är ett måste) så hyrde vi en liten fin moped. Päron; ni kan vara lugna - ansvarsfulla som vi är övade vi faktiskt på en fotbollsplan en liten stund innan vi gav oss iväg. Bara det att en fotbollsplan inte innehåller snåriga vägar uppför berg, indonesiska fartdårar, bufflar, tuppar, hundar, leguaner och små barn. Vet inte riktigt var vi skulle övat för att vara förberedda på detta, antagligen på Kolmården. En av oss tog på sig ansvaret att styra ekipaget hela vägen, och den andre fick agera Co-driver. Efter en skarp sväng i en kurva hamnade vi mitt i en hord av bufflar. "Bufflar! Vad fan gör vi nu?" utbrister föraren, varav Co-driven svarar "Asså... Bara kör". Skulle ju inte rekommendera någon att ha henne bredvid sig under Dakar-rallyt... 

Sen var det ju det här med vänstertrafik. Inte helt lätt alla gånger. Kan hända att föraren körde åt fel håll i en rondell, bara av ren vana liksom. Lätt hänt! Särskilt inom den familjen. Dock känns det något mer oförsvarbart att köra åt fel håll hemma i Sverige *host, I, host*. 

Men efter många om och men kom vi fram till samma strand som under gårdagen, och vi försökte verkligen surfa. Behöver ju inte gå in på några detaljer hur det gick, vi låter resten förbli osagt. På vägen hem svängde vi förbi en otroligt vacker strand vid namn Mawun. Och när vi ändå var inne i det här med mopedkörande så styrde vi kosan mot Segar och såg en otrolig solnedgång (samtidigt som en massa proffsiga surfare riktigt hånade oss med coola tricks nedanför berget). 

Så var det även dags att lämna denna by. Sköna människor och otroligt vackert landskap kan sammanfatta vår lilla Lombok-trip. Nu börjar dock slutet på vår resa, och julen är i antågande. När vi tänkte på var vi helst skulle vilja befinna oss under jul så kunde vi bara tänka på ett ställe; Vårt älskade Gili Air. Kalla oss tråkiga, men det är tillbaka dit kosan styr härnäst. Där vet vi att vi kommer få ytterligare några underbara dagar. Våra planer ser ut som följer (med stor risk för undantag); Några nätter på Gili Air, sen ska det firas nyår med baluns på Gili Trawangan och slutligen ska vi tillbaka till Balis fastland. Eventuellt att det kan bli lite mer tragglande med surfingen. Vi ska bara bli av med lite blåmärken och träna upp våra stackars armar litegranna. Puss o hej!