Vi fortsätter som vi brukat och bloggar lite väl långt i efterhand. I skrivandes stund är vi redan hemma i Sverige igen, de 5 utvandrarna har återvänt och separerats. Sorgligt men sant. I torsdags var vår sista heldag i USA och den spenderade vi på Lower Manhattans gator. Vi fick till lite sista minutenshopping på dagen, ett restaurangbesök på Sofia's i Little Italy på kvällen, efter det ett glas vin eller två på Catch rooftop i The Meatpacking distict och sista men inte minst ett besök på Times Square vid midnatt.

 

 

 

 

 

I fredags var det då dags att resa hem. Vi steg upp vid 10.00 och började packa våra väskor och röja upp lite i vår lägenhet. Sedan bar det av mot tunnelbanan med våra tunga och knökfull reseväskor (efter all shopping) och efter 1,5 h var vi framme på flygplatsen. Klockan 19.00 reste planet från New York och efter en stressig mellanlandning i London (där vi blev springandes lotsade genom Heathrow airport av en flygvärdinna som inte saknar kondition) landade vi sedan i vårt fosterland klockan 11.00 svensk tid (04.00 för oss). Härlig jetleg där!

 

För att lätta upp den lite sorgliga stämningen så avslutar vi med några frågor:

 

Vilda Lynn, from the hood

 

Klasskillnaderna. Behöver väl inte gå in på djupet i detta ämne (risk för en roman) men det finns hemlösa överallt, låginkomsttagare tvingas ta tre olika jobb för att klara hyran medan miljonärer finns det gott om. Landet är för stort för sitt eget bästa. Missnöje över läget och okunskap leder till att en stolle som Trump skulle kunna bli president. Ack ack ack.

 

Gröna, långa bönor på konservburk. Hur hungrig jag än var gick de inte ner.

 

Blev bjudna på drinkar av 'King Arthur' i ett VIP-bås. Kingen frågade om vi gillade juice eller lemonade bäst i drinkar. Lemonade svarade jag och han hällde upp ren vodka till bredden på glasen, och toppade med en ytterst liten skvätt lemonade. Mmmm....

 

Drömboendet i San Fransisco med varsitt sovrum och tillhörande badrum var ju jäkligt fett!! Jäkla synd bara att hyresvärden aldrig dök upp.. Hö hö

 

Noll. Y3 for the win!!

 

Omöjligt att välja! Men rätt kul när ett tjejgäng fullt av Nicki Minaj-look a likes gav sig fan på att lära mig twerka inne på The Bank i Vegas. En kul upplevelse för alla runtom om inte annat!

 

Nog för att jag uppenbarligen gillar närhet då jag halvt kväver Bea varje natt i skeden, men: SOVA ENSAM! Mvh//Forever alone.

 

Gänget, självklart. Separationsångesten är ett faktum. Att inte vakna upp med de fyra varje morgon kommer kännas både udda och sorgligt. Oslagbart team, verkligen. Men utöver det...? Antagligen att kunna ta varje dag som den kommer. Inga tider att passa förutom de du sätter upp själv, inga förpliktelser eller krav. Semester dag efter dag. Lär ju dröja ett bra tag innan en sådan period kommer igen. Tagga vuxenlivet!!

 

Beatriz, the Mexican

 

Seriöst? Att de alltid lägger på skatt på allting så man alltid får betala mer än vad man först trodde. *Den kostar 5 dollar, bra, det är precis vad jag har. I kassan: 'That will be 5 dollar, 39 cents' Fan. 'Do you take card?' 'Sorry, only cash under 10 dollars' Jag får väl köpa en extra chokladboll för att komma upp i 10 dollar då...*

 

Inte nudlar i alla fall. Nudlar är det bästa som finns. Nudlar med chyklingsmak, biffsmak, jalapeñosmak, I'll take it all. Nudlar tillagade i micro. I ett motellrum. I dubbla papptallrikar för en papptallrikar är för svagt. Nudlar till frukost. Lunch. Middag. Jag älskar nudlar. Det går alltid hem. MUMS!

 

Svår fråga ändå. Kanske den dära islatten som egentligen var vanligt (svagt amerikanskt) svart kaffe med mjölk och isbitar som senare bara spädde ut latten istället för att kyla den. "Men hallå Bea, det är väl ingen 'drink'?" Nej, det är väl inte alkoholdrink. Men bär i minnet att jag i detta land är minderårig och inte får dricka alkohol. Och såklart drack jag aldrig någon alkohol utan beställde bara alkoholfria drinkar. Så medans de andra smuttade på goa mangomojitos, Moscow mules, svalkande ölar så drack jag fin fina islattes istället! Alltid!

 

Också en svår fråga. Kanske var det vårt vilda hotell i Vegas där lobbyn var en spelhall och korridorerna luktade 30 år gammal cigarettrök. Eller var det kanske vår fridfulla natt i Bakersfield. För finns det något som är så fridfullt som att vakna av flera explosioner mitt i natten precis utanför vårt motell. Yrvaken leva i ovisshet av vad som pågår i ca 10 min innan vi fick reda på att vi var utom fara. Fast nä, det var ganska hemskt faktiskt. Så vinnaren är nog vårt motell i The Dalles som låg i Amerikanska ingenmansland på en gigantisk rastplat där ALLA motell- och snabbmatskedjor fanns. Det var ändå ganska najs.

 

Let's not go there! Ärligt talat. Det är faktiskt jobbigt att handtvätta i duschen eller handfatet när man fem personer som delar på allt och krigar om att få så mycket tid som möjligt vardera. Till mitt försvar så finns det ju knep för att hålla underkläderna renare än vanligt ;)

Bli bättre vän med sina vänner. Sola på ikoniska stränder. Besöka Warner bros studio. Doppa fötterna i iskalla Stilla havet. Se Grand Canyon. Krama världens bredaste träd. Gå i en dödsdal. Bli nekad att gå in på en klubb i Vegas. Åka på Golden Gate bron. Se coola vattenfall. Se de viktigaste dokumenten i Amerikansk historia. Hälsa på en Tyrannosaurus rex. Nä alltså vafan, bästa upplevelsen är väl upplevelse i sig: att resa i 6 veckor med 4 vänner. Kan det bli bättre?

 

KRANVATTEN SOM INTE SMAKAR KLOR! Och andra saker som att sova själv, i en egen säng, med eget täcke, i ett eget rum. Få riktiga matrutiner. Gå på toa i fred. Få använda hela sin garderob (rena trosor varje dag). Att vädret inte är lika ruskigt som det var när vi lämnade landet. Och såklart att få träffa alla där hemma igen!

 

INTE KRATVATTEM SOM SMAKAR KLOR. Om vi ska vara lite seriösa (vilket jag inte alltid vart i mina svar, om ni inte förstått det). Den bästa insikten när man är ute och reser är ju faktiskt när man verkligen inser att man är ute och reser, och att man gör det med de personer man helst av allt vill göra det med. Det är en frihetskänsla som är svår att förklara och det låter väldigt klyschigt. Men hur stor eller liten resa man än gör, vare sig man reser i några dagar, flera veckor eller flera månader så får man ju inte glömma av att finna sig i stunden och njuta av den. Det är ju det som är själva lyckan med att resa och det kommer jag sakna.

 

Sist men inte minst vill vi väldigt gärna tacka alla som läst bloggen under dessa veckor. Det är ju vetskapen av att det finns några där ute som läser som fått oss att skriva. Tack för att ni följ oss på denna resa!

//Beatrice och Linn <3