Amerikanska polisen vs thailändska polisen
I tisdags morse började vi vår färd mot San Fransisco. Vi stannade till på ett riktigt amerikanskt diner och åt en stadig frukost (äggröra, amerikanska pannkakor och bacon) och därefter begav vi oss ut på Highway 1. Allt var frid och fröjd. Vyerna var fantastiska (!!), hög musik spelades och alla var glada.
Efter tre timmar i bilen gjorde vi dock ett stopp på ett Starbucks och här började ångesten komma krypandes. Ägaren till boendet vi hade bokat (via en erkänd sida) hade slutat svara på våra mejl kring incheckningen i San Fransisco. Vi hade inte mycket till val än att åka till adressen vi fått och hoppas på att möta henne där, vilket vi såklart inte gjorde. Efter en massa krigande i rusningstrafiken (tacka vet ja Ingrid för hennes förmåga att behålla lugnet), telefonsamtal hit och dit och letande efter vårt boende insåg vi sakta men säkert att vi blivit bedragna. SURT! FRUKTANSVÄRT! APIRRITERANDE! BAJSIGT! FÖRJÄVLIGT!
Vi satt inne på en asiatisk skola mitt i centrum av San Fransisco när vi hade valet att bryta ihop eller komma igen. Vi tog tag i oss själva, bokade nytt boende och tog vår kära bil dit. Köpte mat i närheten och bestämde oss för att ta tag i allt praktiskt efter en natts sömn. Vilket vi gjorde. Idag har vi haft kontakt med föräldrar, banker, hemsidan vi bokade från och även gjort en anmälan hos den amerikanska polisen.
Det känns idag trots allt rätt bra. Vi har blivit av med lite pengar men värre saker kan hända (som att bli av med pass och mobil på en öde ö i Thailand...). Det är bara att hålla humöret uppe och ha lite perspektiv på saker och ting. Det mesta praktiska är gjort härifrån, och bästa Lars ska hjälpa oss hemifrån. Tack vare besöket hos polisen fick vi oss en härlig promenad i staden och hade picknick nere vid havet. Boendet vi är på nu är helt okej, men var en sista-minuten-lösning så nu ska vi efter två nätter flytta vidare till ett, enligt oss, ännu bättre ställe och börja om vistelsen i denna stad. San Fransisco - du brädar oss inte så lätt!
För att avsluta detta lite 'deppiga' inlägg kommer här en lista där vi ställer den amerikanska polisen mot den thailändska. Vilka vill ni egentligen helst ha att göra med? Läs och välj själva!
SEKRETESS
-Thailändarna: Du får spatsera runt vart du vill inne på polisstationen. Låter en titta på 'mugshots' och videor på diverse misstänka människor för diverse brott (behöver inte alls ha med ditt fall att göra)
-Amerikanarna: Du kommer bara innanför ytterdörren och sedan är polisernas arbetsplats skyddade med skottsäkra glas och kodlås på dörrar.
GÄSTFRIHET
-Thailändarna: Bjuder på mat och öl inne på polisstationen, och tar dig sedan med på en barrunda på kvällen.
-Amerikanarna: Finns en godisautomat. Enjoy!
SPRÅK
-Thailändarna: Kan enstaka ord, som till exempel "happy". Blir rätt irriterande i längden när en konstapel frågar dig om du är "happy" direkt efter du blivit av med allt du äger...
-Amerikanarna: Kan engelska. En rätt stor fördel.
Så, blir det Thailand eller USA för er under nästa resa?
Kul om ni frågat de amerikanska konstaplarna om de möjligen bjuder på en barrunda! 😝