Summan av kardemumman
'All good things come to an end', inte sant? Då har vi kommit fram till den punkt då det är dags att sammanfatta vår lilla tripp, sorgligt men sant. I hela 2 månader har vi nu varit på resande fot (vart fasen tog tiden vägen?) och vi har hunnit med mycket. Det enklaste blir nog att skriva några rader om våra erfarenheter av varje ställe, så får ni bedöma själva om det är värt att bege sig dit eller ej. Förhoppningsvis blir det om inte annat lite intressant läsning! Here we go:
Koh Lipe
Vår första destination. Aldrig har väl vi tidigare färdats så tydligt mellan himmel och helvete som på denna ö. Efter en lång flygresa och en skakig båtfärd kom vi äntligen fram till det vi under några dagar kallade för paradis. En otroligt vacker liten ö, om och något exploaterad, men som ändå lyckats behålla sin charm. Det går att gå runt ön (varning för vassa klippkanter och galna hundar) och inga bilar är tillåtna (varning för galna poliser på mopeder). Tyvärr fick inte denna ö visa riktigt vad den går för då en inbrottstjuv satte stopp för vår paradistillvaro. Denna mans livsval fick stora konsekvenser för oss. Väldigt tråkiga sådana, men också en del sjukt roliga grejer (gäller ju att se allt positivt, lite lättare nu åtta veckor senare). Vi kan ju till exempel flankera med att ha blivit bjudna på mat av poliskåren i polishuset, som de själva lagat, för att sedan fortsätta ut och bli bjudna på de godaste mojitos vi någonsin druckit. Det är inte alla som har den erfarenheten! Det är inte heller alla som blivit skjutsade av samma polisman på en moped, och att det gick så långt att dessa tjejer började ta farväl av varandra eftersom de aldrig trodde att de skulle klara sig med livet i behåll. Koh Lipe alltså, så många minnen den lilla ön väcker...
Bangkok
På grund av den där mannens dåliga val här i livet blev vi tvungna att ta oss till den stora staden Bangkok för att fixa ett nytt pass. En vistelse som var allt annat än trevlig. Vi hamnade på ett hotell mitt i ett horkvarter (fick vi reda på av Bangkok-bor i efterhand). Tydligen var det inte alls bara väldigt populärt med massage på den gatan, men är man godtrogen så är man. En av oss råkade mitt upp i allt ut för en matförgiftning som hette duga. Ett dygn av både magras och uppkastningar i olika intervaller, samtidigt som den andre av oss fick roa sig bäst hon kunde med thailändska naturprogram. Nej, vår första vistelse i Bangkok går inte till historien på ett positivt sätt.
Koh Chang
Att lämna Bangkok gjorde vi med glädje. Nu skulle vi börja på ny kula medan vi inväntade passet. Ny kula innebar nya sjukdomar för den sjuka halvan av oss; öroninflammation, ytterligare en magåkomma, feber, osv. Men det gäller att hålla modet uppe! Trots detta hann vi med en hel del, till exempel en mycket speciell utgång som slutade med att vi både räddade och mördade ett djur (den historien har ni hört tidigare), en otroligt vacker snorkeltur bland olika öar, att klättra upp till en magnifik view point och även att slänga oss runt uppe bland träden i en 'Tree Top Adventure Park'. Att vi lämnade Koh Chang med en bra känsla i magen (turistdiarré till trots) berodde till stor del på vårt underbara boende och personerna vi träffade där. Under vissa dagar (då toaletten behövde vara inom 10 meters avstånd) var det guld värt att kunna hänga vid poolen och umgås med de finska, svenska och engelska paren vi träffade där. Själva ön Koh Chang var betydligt större än Koh Lipe, och mer exploaterad. Vill man ha paradiskänslan så tipsar vi om att åka ut till öarna runt omkring, är man ute efter party och ståhej så stanna i närheten av Lonely Beach och White Sands Beach.
Bangkok
Då var det dags att återvända till staden vi aldrig riktigt gav någon chans första gången vi var där. För att vända vår negativa attityd till Bangkok valde vi dels att ta in på ett finare hotell (ära vare Gud i höjden som införde badkar på hotellrum och frukostbuffé), men också att verkligen ge staden en chans genom att åka runt och se saker (som den thailändska immigrationsbyrån vi tillbringade fyra timmar på, ett tips om ni är i Bangkok och har lite dötid). Extra roligt var det att träffa vår gamla klasskompis från gymnasiet Marisa, som faktiskt kommer från Thailand. Med henne vid vår sida var det betydligt enklare och roligare att upptäcka Bangkok. En stad som vi faktiskt gillade skarpt när vi lämnade!
Kuta, Bali
Men nu var det dags för stället man hört ryktas om sedan barnsben: Bali! Vi tänkte att vi börjar med den största orten först, det mytomspunna Kuta. Här var tanken att vi skulle stanna en vecka. Det blev tre nätter... Inte för att vi inte gillade det, när vi åkte därifrån kände vi att vi kunnat stanna längre, men stället är rätt speciellt. Det är väldigt MYCKET av allt. Mycket turister, mycket butiker, mycket nattklubbar, mycket shopping, osv. Det känns nästan som att stället som tidigare varit mest känd för sin surfing har förvandlats till ett stort jippo med shoppingcenter och partysugna australiensare. Vi träffade en kanadensare som hade varit där första gången för åtta år sedan och han sade att det är ett helt annat ställe nu, svårt att känna igen. Men vi hade i alla fall skoj! Vi träffade några härliga människor, vilket typ gör allt på vilket ställe man än är på.
Gili Air
Efter Kuta ville vi ha det lite lugnare och få den där paradiskänslan igen. Därför begav vi oss ut till Gili, som tillhör Lombok. Gili Air kom snart att bli vår favorit. Där fanns en skön mix av allt. Ön var relativt liten (går att jogga runt för den som vill det på morgonkvisten) och folket där otroligt härliga. Vi kunde sola, bada, festa, mysa, yoga, gå på massage, äta, dricka och bara NJUTA. Det har sagts förut men tål att sägas igen; Livet på en pinne! Gili Air kan vi varmt rekommendera till alla, stora som små.
Kuta, Lombok
Nyfikna i en strut ville vi ju såklart också åka till den "stora" ön Lombok och kolla in vad det var för något. En sak vi ville testa på under resans gång var ju också detta med surfing, vilket Kuta skulle vara ett bra ställe för. Hur det gick med surfingen går läsa i tidigare inlägg, behöver inte lägga till särskilt mycket mer kring det. Men ön Lombok beskrev vi nog inte tillräckligt. Till en början (innan vi hyrde moped och tog oss utanför vårt boende) kändes inte Kuta alla som något för oss. Men så fort vi kom ut och såg den otroliga naturen och träffade alla härliga människor ändrade vi oss tvärt. En fantastisk strand och en fantastisk solnedgång är vad vi nu förknippar Lombok med, trots att vi ju faktiskt bara såg en pyttedel av denna ö.
Gili Air
När julen var i antågande visste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Men för att få en julafton som säkert skulle bli bra åkte vi tillbaka till vårt älskade Gili Air. Och visst blev det en underbar dag fylld med sol, bad, yoga, goda drinkar, massage och en fin middag. En julafton långt ifrån traditionerna därhemma, men det gick rätt lätt att leva med.
Gili Trawangan
Innan vi lämnade Gili-öarna för gott var det ytterligare ett stort firande bokat; NYÅR! Platsen för detta var Gili Trawangan, ett Gili Air i större format och lite mer rörelse och liv. Vi hade bestämt att möta upp Linnea och Elin, som vi lämnade så hastigt efter alla tråkigheter på Koh Lipe. Den återföreningen blev något som hette duga! Att träffa dem igen, plus deras vänner Henke och Nisse, var så otroligt roligt. Nyårsafton firades med dunder och brak, och de flesta höll nog med om att det slog alla tidigare nyår. Ingen press när det gällde vare sig kläder eller ställe att vara på. Vi kunde dansa runt i flipflops, förfesta på verandan och sedan förvandlades hela ön in till ett enda stort galej. Underbart! Att vi sedan efter nyårsafton fick ytterligare några dagar tillsammans med våra vänner var guld värt.
Ubud
Efter vår lilla trip till Gili-öarna, som blev längre än först planerat, var det dags att återvända till Bali. Tydligen ville ett stort regnoväder också åka till Bali under samma tidpunkt. Vår speedboat hade lite problem att ta sig framåt på det oroliga vattnet, och lagom till vi skulle stiga ur båten öppnade sig himmelen ovanför oss. Om ni aldrig har upplevt ett skyfall i ett land där det råder regnperiod kan vi beskriva det som: BLÖTT. I vilket fall kom vi slutligen fram till Ubud, Balis kulturella ort. Här finns mängder med vegetarisk mat, yogaställen och helylle-människor. Inte för att vara dem som är dem så gick ju givetvis vi också på en två och en halv timmars-yogalektion och käkade vegetariskt (för att varva med varsin Bintang och Pringles däremellan, får ju inte bli för mycket av det goda). I Ubud var vi väldigt aktiva; vi besökte risfält, kaffeplantage, tillverkade silversmycken, tittade på apor i 'Monkey Forest' och såg balinesisk dans. Ett riktigt trevligt ställe att besöka några nätter om man ändå är i Bali.
Seminyak
Vår näst sista destination, innan stadsmiljö i Bangkok och sedan hemfärd, ville vi skulle vara vid havet. Tanken var från början att vi skulle ta vid där vi slutade med surfingen, men Seminyak var inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Vi hade tänkt oss ett Kuta, fast lite 'flashigare'. Visst fanns det en del finare shoppingbutiker där, men sammanfattningsvis kan vi beskriva stället som smutsigt. På grund av att det är regnperiod är vattnet i havet väldigt smutsigt och mängder med skräp forslas med havet upp på stranden. Det var seriöst tonvis med flaskor, kondomer, koppar, strumpor, bambuträd, bikinis, palmblad och kokosnötter som virvlade runt i vågorna och som slutligen hamnade bredvid oss på stranden. Det var inte jättemysigt om man säger så. Fast vi får skylla oss lite själva, inte att det är vi som slänger skit i havet men åker man iväg under regnperioden är det tydligen sådant man får räkna med. Vi hade kunnat välja ett annat ställe, eller hitta på saker under dagarna i Seminyak, men faktum är att vår energi såhär i slutet på resan har trutit litegrann och att vi mest bara ville ligga och lapa sol (för att kunna komma hem i alla fall något brunare än när vi åkte). Seminyak är säkerligen ett jättemysigt ställe under högsäsong med fin strand och mer folk i stan. Nu var det mest smutsigt, tyvärr.
Bangkok
Tredje gången gilt. Det är en komplex relation vi har till denna stad som vi ogillade starkt från början men slutligen har lärt oss att älska. På schemat stod SHOPPING med stora bokstäver. Och visst levererade staden på den punkten. Eller snarare; våra plånböcker levererade. Mycket shopping, många fikapauser och trötta fötter blev det. Vi passade även på att lyxa till det lite med manikyr och thaimassage (vilket var en upplevelse i sig!) eftersom det är så sjukt mycket billigare än där hemma. Numera känner vi oss rätt hemma i Bangkok, om än på de få gator vi rör oss, och vi måste erkänna att vi omvärderat staden under besökens gång.
Där var en sammanfattning av vår resa, om än rätt saklig och formell. Som en sista liten knorr innan vi tar farväl för den här gången kommer vi också träda fram personligen en och en med några rader om resan. Hädanefter måste vi ju tyvärr lära oss att överleva utan varandra dagarna i ända, så varför inte börja med varsin liten sammanfattning av veckorna som gått. Och för er som redan somnat på grund av all text; det är helt förståeligt och vi blir inte sura (dock helt oacceptabelt när vi vill bjuda på alla smaskiga detaljer face to face väl där hemma). Here we go, once again:
Bea:
Först och främst kan jag erkänna att det är framförallt Linn som drivit denna bloggen framåt och att det är hon som författat nästan alla texter. Utan henne hade ni antagligen fått vänta tills min hemkomst innan ni fått reda på vad jag hållt på med dessa två månader. Så all cred vad gäller bloggen till henne!
Men nu till resan. Ja, för ett halvår sedan så var inte ens denna resa påtänkt för min del, men efter en snilleblixt från Linn och en hel del pepp från andra personer så börjar vi planera för fullt en si sådär 1,5 månader innan vi åkte iväg. Utan att riktigt veta vad det var jag givit mig in på och utan någon riktig resvana så satte jag mig på ett långt jävla flyg tillsammans med en av mina äldsta och bästa vänner till andra sidan jorden. Nu när jag tänker tillbaka till vår första tid på resan så kan jag nästan bli orolig för oss själva för hur ovetande vi var om hur saker och ting fungerade. Sen kommer jag på mig själv att den tiden är ju redan förbi så det är att oroa sig i onödan. Ja, för många nya erfarenheter har vi fått sedan dess.
Saker som jag/vi fått lärt oss: Att ett stulet pass är fruktansvärt jobbigt men att det inte behöver förstöra en resa (trots att det kändes så ibland). Att det är otroligt roligt och lärorikt att träffa nya människor från olika delar av världen (säger den som vanligtvis känner sig blyg). Att jag är oerhört dålig på att pruta och förhandla om priser och troligtvis aldrig kommer bli bra på det och förevigt kommer bli lurad på dyra souvenirer som jag egentligen inte behöver. Att jag tydligen ser halvt europeisk/halvt asiatisk ut, då många asiater frågat mig om mitt ursprung var så. Att fraser som; "Yes, helloo, massage???" "Miss, I give u cheap price!" " Wanna buy bracelet??" "Transport, taxi???" etc, osv faktiskt går att bli van med. Att man mot alla odds går att fördricka sig på pineapple juice. Att jag kan sova i princip överallt, det spelar ingen roll om det är på världen guppigaste speedboat som kör över havet i storm, i ett plan som flyger igenom en grov turbulens, i världen mest obekväma hotellsäng eller i en gammal shuttlebus, utan bälte, med pissevåta kläder och på slingriga vägar, jag sover ändå. Tacka gudarna.
En annan big deal som jag lärt mig är att i stunder då man kommer till en helt okänd plats, till ett billigt boende där insekter kryper överallt, där kulturen i början kan verka oerhört knepig så är det inte konstigt att man ibland längtar hem och hellre önskar att man sitter hemma på säker mark där man har koll på allt. Något som hände med jämna mellanrum. Yep, det tog nästan en månad innan jag blev van vid att ständigt resa omkring. Då var det för mig ovärdeligt att ha Linn bredvid min sida, för hon har en alldeles unik förmåga att få mig på bättre humör och se saker från det positiva hållet. Därför känns det nu lite sorgligt att bege sig hem igen, jag som nyss fått kläm på det här med att vara en globetrotter! JAG ÄR REDO FÖR NYA ÄVENTYR! Fast å andra sidan är det ju ett äventyr att komma igen ;) . Plus att jag saknar alla nära och kära där hemma också!
Jag vet inte riktigt åt vilket håll denna text lutar eller vad jag egentligen vill få fram med den. Men jag tror en enkel sammanfattning skulle vara två tips till den ovana resenären: Res med en bra vän. Res med ett öppet sinne. Enkelt, sofistikerat och djupt. Och där sätter jag punkt för mig innan denna text blir alldeles för osammanhängande. ¡Adios!
Linn:
Det är trots allt med lite vemod i bröstet som jag skriver det här. Att denna resa ska få ett slut. Självklart ska det bli skönt att komma hem och krama om nära och kära. Jag ska inte heller sticka under stol med att min säng och ett långt varmt bad där jag kan skrubba mig riktigt ren (har varit konstant smutsig i två månader) lockar något otroligt. Men tillvaron här nere har blivit vår vardag nu, och det känns väldigt konstigt att bara lämna alltihop. Inte upptäcka nya ställen, inte vakna upp bredvid B och ha dagarna till att göra precis vad vi vill. Vi har fått se otroligt många vackra ställen och träffat en massa härliga människor; andra turister på resande fot, samt den mysiga lokala befolkningen som alltid varit väldigt glada och tillmötesgående. Att träffa andra och byta erfarenheter med dem har hjälpt oss mycket. Allt från vilken resrutt vi ska ta eller vad vi i framtiden kan plugga till har betats av. Men vuxenlivet väntar på oss där hemma, och tur är väl kanske det så att man får lite rutiner igen. Nu kan jag dock förstå de som fastnar på resande fot år ut och år in!
Tiden har verkligen bara sprungit iväg, men mycket saker har vi hunnit vara med. Innan jag åkte kunde jag aldrig föreställa mig att vi skulle möta så många motgångar på vägen. Vissa vi träffat som själva varit iväg har berättat att de aldrig varit sjuka (förutom lite lös i magen en gång) och aldrig drabbats av något annat missöde. Vi fick ALLT! Samtidigt som det var otroligt jobbigt att bli bestulen på alla mina värdesaker, får man lite större perspektiv här nere. Jag blev till exempel av med en hel del kontanter, men när man ständigt ser människor på gatan som knappt har pengar till mat för dagen känns min förlust som en liten petitess. Att förlora passet krånglade däremot till det lite extra, men som svensk medborgare kan allt lösa sig jävligt lätt. Vi har en ambassad att gå till, hjälp att få och folk som lotsar en igenom alla instanser. Värre är det om du till exempel är papperslös. Nej, motgångar har vi stött på men ingenting har varit olösbart. Till och med alla mina sjukdomar (yes, ni som gissade på att jag varit den sjuka halvan - tio poäng till er) har kurerats med hjälp av antibiotika, thailändska smärtstillande och diverse huskurer. Det viktigaste är ändå att ingen av oss drabbats av något allvarligt, typ livshotande, eller att inbrottstjuven inte var hög eller aggressiv när jag upptäckte honom i bungalowen och korkat nog började springa efter honom. Värdesaker är jobbigt att bli av med, men det är trots allt bara saker. Visst blir resan lite svårare på grund av alla problem, men allt kan inte vara en dans på rosor jämt och vi har båda vuxit något otroligt av att behöva lösa allt detta på egen hand. Ge oss ett problem hemma i Sverige och det blir en 'piece of cake' i jämförelse!
Jag har som sagt lärt mig otroligt mycket under dessa veckor, om mig själv, min bästa vän Bea och den galna värld vi lever i. Förhoppningsvis kan jag komma hem som en något bättre människa med lite större perspektiv på livet. Nu blev det väldigt djupt här känner jag, men man blir lite sentimental såhär mot slutet. Jag har i alla fall haft jävligt kul, och denna resa kommer jag bära med mig lång tid framöver. Men vardagen väntar där hemma, vare sig jag vill eller inte. Sticker iväg på en liten skidresa först bara, man måste ju börja lugnt - inte sant?
P.S. Vill återigen tacka alla som läst och kommenterat på vår lilla blogg. Det är inte alla gånger man haft särskilt stor lust att sätta sig ner och fila ihop inlägg, men att veta att ni läser och uppskattar det har gjort allt betydligt lättare. Och bloggen kommer vara guld värd när vi i framtiden vill gå tillbaka och minnas alltihop. TACK!
Vill också såklart tacka min trofasta vapendragare Bea 'Beer' Andersson. Vad ska man säga... Du har varit det enda riktigt betydelsefulla här nere. Vi har suttit ihop med varandra nära nog 24-7, och jag hade inte velat göra det med någon annan än dig. Självklart har vi haft våra dispyter och självklart har vi gråtit ibland, men vi har också skrattat otroligt mycket och tillsammans delar vi helt underbara minnen. Tillsammans är vi riktigt starka, visade det sig. Det här gjorde vi helt enkelt förbannat bra!
Det ska bli kul att höra allt live. Synd att man inte har gjort något liknande. Bara lite avundsjuk!