Levnadsbevis
Goder morgon kära läsare!
Först vill vi bara tacka alla er som troget läser och kommenterar våra inlägg, vecka efter vecka. Vi är medvetna om att uppdateringen kanske inte alltid är den bästa, men vi får skylla på att vi är i ett land där wifi är en lyxvara och att det ibland faktiskt finns roligare saker att hitta på än att blogga (tro det eller ej!). Vi har inte heller särskilt mycket vackra bilder att visa upp, detta eftersom vi bara äger en telefon och ofta låser in den = inget bloggmaterial. Men vi har varit rätt flitiga med kameran så vänta er en bildbomb när vi är tillbaka på svensk mark! Nog tjatat om en massa ursäkter. Summan av kardemumman: Vi älskar våra bloggläsare!
Det har hunnit hända en del sedan sist vi talades vid. Därför tyckte vi att det skulle passa med en gammal hederlig punktlista för att uppdatera er om läget. Vi har;
-Firat julafton med yoga, sol, bad, massage, julklappsbyte, BBQ, fyrverkerier, live-band och senare framåt småtimmarna en liten julfest (som inte direkt klassas som den roligaste vi varit på här nere).
Julens kvällsdrink = Blue Gili, en ananasdrink som var grön eftersom den blå färgen var slut: tydligt!
-Flyttat över till Gili Trawangan, vilket tog hela 20 minuter med båt. Ett Gili Air i format större. Men man måste ju variera sig lite!
-Gått 506 trappsteg upp till en "view point" (Svar: Ja, vi räknade) med en utsikt som går att jämföra med kullen vid Sjöbyskolan. Inget märkvärdigt med andra ord, och absolut ej mödan värt.
-Hittat ett nytt boende jämte en moské. Inget illa ment mot vare sig islam eller moskéer, och alla sverigedemokrater som vill förbjuda det kan ju bara gå och dra något gammalt över sig. Men HELVETE vad högt de sjunger ibland! Deras högtalarsystem skulle fått självaste ljudansvarig på Summerburst avundsjuk.
-Partajat, och då stöter man ju alltid på en salig blandning av människor. Snackade exempelvis med en indisk skotte iklädd kilt och hundkoppel, bara det är ju en upplevelse i sig. Lite andra klädkoder här nere än på festerna där hemma!
-Bidragit till språkutveckling av engelskan i Indonesien. Typ. Vi har i alla fall ställt upp som intervjuobjekt åt ett STORT gäng studenter som skulle öva på sin engelska. Det var... Spännande! Särskilt när dom var cirka 20 stycken som pratade i mun på varandra.
" -How do you say 'thank you' in your country?
-Tack
-Tack you!
-Tack you!
-No, only tack
-Only tack!
-Only tack!
-Only tack!
-No, you just say tack
-Say tack!
-Tack you!
-Only tack! "
Vi får helt enkelt hoppas det går bättre med engelskan än med svenskan!
-Fått glädjefnatt när våra älskade Linnea och Elin (+ deras två vänner Henke och Nisse, som vi såklart också kom att älska efter en stund) efter många om och men lyckades hitta oss på en okänd strand, på en okänd ö, i ett okänt land utan fungerande telefoner eller wifi. DET kallar vi lycka! Sist vi såg våra favoritbrudar hade precis rånaren halvt förstört våra liv, att återse dem nu går inte att beskriva med ord.
-Firat nyår, vilket innebar: tolvslaget på stranden ihop med en stor arkad av fyrverkerier (som till stor del sköts upp av fyllon), bubbelbad i nån flashig hotellpool som slutade med en språngmarsch för livet då vakten kom på att vi nog inte alls bor i bungalow nr.60 och givetvis timtals med dans i leran mitt på main-road i sällskap med en drös härliga locals.
-Cyklat runt ön hela gänget, sex stycken svenskar på alldeles för små cyklar med hög musik strömmandes ur en cykelkorg. Ibland krävdes ett stopp för öl, ibland för några drinkar, ibland för volleyboll och ibland för tidernas äckligaste fish and chips. Sen avslutades det hela med tidernas spöregn. Då fick hela kalaset fortsätta på verandan istället. Inte oss emot!
-Tagit ett sorgligt farväl av våra kära vänner och efter en stormig båtfärd hamnat i det kulturella och hälsoinspirerade Ubud.
-Klättrat runt och beskådat en magnifik risterass.
-Fått provsmaka egenodlat kaffe. Tydligen är det något litet hårigt djur (Lewuk) som käkar kaffebär och sedan skiter ut hela kaffebönor. Tänk på det nästa gång ni sitter och smuttar på er morgonkopp!
-Tillbringat några timmar bland apor. Fått beskåda en stor hane attackera en tysk (med all rätt), som var dum nog att vägra ge ifrån sig en banan. En liten apunge försökte även sno med sig Linns fotlänk som hon fick av Bea i julklapp. Nog för att länken är väldigt fin, men vette sjutton om den hade passat på en apa.
Nu har vi en dag kvar här i Ubud innan vi lämnar staden. Den tänkte vi fylla med yoga, silversmide och balinesisk dans (vilka är vi ens?). Sedan väntar några nätter i Seminiyak där vi hoppas få lite bättre bukt med vår surfing. Sedan börjar fanimej denna resan lida mot sitt slut... Väldigt blandade känslor. Båda hade ett litet psykbryt för några dagar sedan att vi ville stanna längre (vi vill ju se ännu fler saker!) och förtränga vuxenlivet som väntar. Dock finns det ju människor där hemma vi mer än gärna skulle vilja krama om en gång eller två. Men än är det ett antal nätter kvar! Lovar att det inte ska dröja lika länge till nästa gång vi hörs, men ibland måste vi hinna njuta lite också. Kram, kyss, kläm!
Hejsan kära söta Bea o Linn.
Ni är fantastiska med era berättelser. Kan tänka mig att ni har mycket att berätta när ni kommer hem. Kramar